| |
Swede
Av Jens Liljestrand
Publicerad 27 mars
2009 8.56 | Uppdaterad 27 mars 2009 13.17
Författare:
Pauline Wolff
Förlag:
Albert Bonniers förlag
Utkom år:
2009
|
Pauline Wolff har
skrivit något så ovanligt som en svensk
westernroman. Jens Liljestrand hoppas på en
pangsuccé.
I den svenska historiska
romantraditionen är Pauline Wolffs
westernroman
”Swede” en så pass sällsynt bok att den är
lättare att ringa in utifrån vad den
inte är. Den är inte aktuell eller
allegorisk; det finns ingen samtidskrok att
hänga upp den på. Den är inte lekfull eller
”mustig”; tvärtom är den bitvis
lite stel och knastrig i sitt sakliga
allvar. Den är varken särskilt folkbildande
eller, så vitt jag kan bedöma, full av High
Chaparral-klichéer och
anakronismer.
Ur ett internationellt perspektiv är ett
finkulturellt westerndrama förvisso
ingen sensation. Wolffs bok påminner också
om verk som Cormac
McCarthys ”Blood Meridian” och TV-serien
”Deadwood” i sin
avromantiserade bild av vilda västern som
ett brutalt och depraverat
fattigsamhälle. Men till skillnad från den
existentiella ångest som har lyft
fram McCarthy som en av vår tids mest
omhuldade prosaister, är det
berättardrivet som bär upp ”Swede” och gör
den till något riktigt stort i den
litterära vårsäsongen.
Vi befinner oss på välkända marker, den
amerikanska Mellanvästern under
slutet av 1800-talet. Svenskamerikanen Jan
”Swede” Anderson är en
legendarisk hjälte som gjort sig en
förmögenhet på att jaga upp
efterspanade brottslingar och inkassera
prispengarna. Men bakom ytan
som galant och respekterad prisjägare döljs
ett laglöst förflutet, som
förföljer honom i form av tre föräldralösa
svenska flickor, systrarna Steen.
De har vigt sina liv åt att hämnas på Swede
– en hämnd som inkluderar hans
familj.
Systrarna är nyckeln, genom dem förnyar och
fördjupar Wolff genren.
Storyn drivs inte av ordkarga män utan av
ett halvt förvildat
kvinnokollektiv, som ömsom sjunger svenska
psalmer, ömsom ylar som
prärievargar, som blir våldtagna och får
missfall, äter råa ormar och
knäcker näsben, allt med samma obevekliga
målmedvetenhet.
Men romanen är också en imponerande
uppvisning i detaljarbete. Ta bara
den precision med vilken författaren
beskriver olika vapentyper, hästar,
kvinnokläder, de sociala mönstren i en
nybyggarstad. De små ögonblicken
av innerlighet, ömheten när den homosexuelle
sheriffen smeker
livskamratens kind (okej, här var Annie
Proulx före med ”Brokeback
Mountain”). Bilder från våldets gråäckliga
vardag: har svårt att skaka av mig
raderna om kvinnan som blir överfallen när
hon kissar utanför sin dörr,
ramlar i pölen och får tinningen inslagen
med en sten. Korta glimtar från
skuggorna i handelsboden, där Swedes
traumatiserade son har gömt sig för
världen, apatisk och isolerad i sin vägran
att bli man.
Och sen porträtten. Wolff har i intervjuer
sagt sig vara inspirerad av sitt
arbete med improvisationsteater i skrivandet
av boken, och det märks
också tydligt. Hon låter berättelsen gå som
stafettpinne genom en rad
känsligt avlyssnade monologer, där varje
figur blir ett livsöde, från
systrarna Steen (som talar i ett gemensamt
”vi”) till den äventyrslystna
ynglingen till den blinda gumman, till
Swedes instängda syster och hennes
självgoda make. Här får alla en egen röst –
alla utom Swede själv,
som förblir en westernmyt, en yta på vilken
omgivningen projicerar sina ideal,
rädslor och begär.
Skrev jag att det inte finns något
aktuellt eller samtidsengagerat i boken?
Vid närmare eftertanke stämmer det inte. Den
passar perfekt in på 2000-
talets så ofta uttryckta längtan efter en
riktig berättelse, läsupplevelsen som
vänder ryggen åt såväl självmedveten humor
och abstrakta
formexperiment – det som författaren Jerker
Virdborg har dömt ut som
”Buttericksprosa” – som slappa blogg-romaner
och
förtäckta självbiografier.
Efter den prisbelönta debuten ”Bilder av
Malin” (2002) och den hyllade ”Vi
är luftens drottning” (2006) väntar Wolff
fortfarande på sitt publika
genombrott. Förhoppningsvis är det dags nu,
för ”Swede” är en enastående
roman som förtjänar många läsare, något så
unikt som en välresearchad,
genomarbetad, underhållande och litterärt
fullödig svensk western.
Jens Liljestrand, frilansskribent
och författare
|
|