Sydsvenskan.se    

   
BOKRECENSION:
 
 

 Swede 

   Av Jens Liljestrand                                                                                                          
   Publicerad 27 mars 2009 8.56 | Uppdaterad 27 mars 2009 13.17                                              
  
   Författare:            Pauline Wolff                      

   Förlag:                  Albert Bonniers förlag      

   Utkom år:             2009                                     
 

Pauline Wolff har skrivit något så ovanligt som en svensk
westernroman. Jens Liljestrand hoppas på en pangsuccé.

I den svenska historiska romantraditionen är Pauline Wolffs westernroman
”Swede” en så pass sällsynt bok att den är lättare att ringa in utifrån vad den
inte är. Den är inte aktuell eller allegorisk; det finns ingen samtidskrok att
hänga upp den på. Den är inte lekfull eller ”mustig”; tvärtom är den bitvis
lite stel och knastrig i sitt sakliga allvar. Den är varken särskilt folkbildande
eller, så vitt jag kan bedöma, full av High Chaparral-klichéer och
anakronismer.

Ur ett internationellt perspektiv är ett finkulturellt westerndrama förvisso
ingen sensation. Wolffs bok påminner också om verk som Cormac
McCarthys ”Blood Meridian” och TV-serien ”Deadwood” i sin
avromantiserade bild av vilda västern som ett brutalt och depraverat
fattigsamhälle. Men till skillnad från den existentiella ångest som har lyft
fram McCarthy som en av vår tids mest omhuldade prosaister, är det
berättardrivet som bär upp ”Swede” och gör den till något riktigt stort i den
litterära vårsäsongen.

Vi befinner oss på välkända marker, den amerikanska Mellanvästern under
slutet av 1800-talet. Svenskamerikanen Jan ”Swede” Anderson är en
legendarisk hjälte som gjort sig en förmögenhet på att jaga upp
efterspanade brottslingar och inkassera prispengarna. Men bakom ytan
som galant och respekterad prisjägare döljs ett laglöst förflutet, som
förföljer honom i form av tre föräldralösa svenska flickor, systrarna Steen.
De har vigt sina liv åt att hämnas på Swede – en hämnd som inkluderar hans
familj.

Systrarna är nyckeln, genom dem förnyar och fördjupar Wolff genren.
Storyn drivs inte av ordkarga män utan av ett halvt förvildat
kvinnokollektiv, som ömsom sjunger svenska psalmer, ömsom ylar som
prärievargar, som blir våldtagna och får missfall, äter råa ormar och
knäcker näsben, allt med samma obevekliga målmedvetenhet.

Men romanen är också en imponerande uppvisning i detaljarbete. Ta bara
den precision med vilken författaren beskriver olika vapentyper, hästar,
kvinnokläder, de sociala mönstren i en nybyggarstad. De små ögonblicken
av innerlighet, ömheten när den homosexuelle sheriffen smeker
livskamratens kind (okej, här var Annie Proulx före med ”Brokeback
Mountain”). Bilder från våldets gråäckliga vardag: har svårt att skaka av mig
raderna om kvinnan som blir överfallen när hon kissar utanför sin dörr,
ramlar i pölen och får tinningen inslagen med en sten. Korta glimtar från
skuggorna i handelsboden, där Swedes traumatiserade son har gömt sig för
världen, apatisk och isolerad i sin vägran att bli man.

Och sen porträtten. Wolff har i intervjuer sagt sig vara inspirerad av sitt
arbete med improvisationsteater i skrivandet av boken, och det märks
också tydligt. Hon låter berättelsen gå som stafettpinne genom en rad
känsligt avlyssnade monologer, där varje figur blir ett livsöde, från
systrarna Steen (som talar i ett gemensamt ”vi”) till den äventyrslystna
ynglingen till den blinda gumman, till Swedes instängda syster och hennes
självgoda make. Här får alla en egen röst – alla utom Swede själv,
som förblir en westernmyt, en yta på vilken omgivningen projicerar sina ideal,
rädslor och begär.

Skrev jag att det inte finns något aktuellt eller samtidsengagerat i boken?
Vid närmare eftertanke stämmer det inte. Den passar perfekt in på 2000-
talets så ofta uttryckta längtan efter en riktig berättelse, läsupplevelsen som
vänder ryggen åt såväl självmedveten humor och abstrakta
formexperiment – det som författaren Jerker Virdborg har dömt ut som
”Buttericksprosa” – som slappa blogg-romaner och
förtäckta självbiografier.

Efter den prisbelönta debuten ”Bilder av Malin” (2002) och den hyllade ”Vi
är luftens drottning” (2006) väntar Wolff fortfarande på sitt publika
genombrott. Förhoppningsvis är det dags nu, för ”Swede” är en enastående
roman som förtjänar många läsare, något så unikt som en välresearchad,
genomarbetad, underhållande och litterärt fullödig svensk western.

Jens Liljestrand, frilansskribent och författare